.. är inte bara Sveriges National dag. Idag skulle pappa blivit 76!
Mina tankar går till honom.
Fredagen den 9 november 1990 strax efter 18.00 tog pappas liv slut, han blev 56. Jag är glad att pappa fick göra så mycket under sin tid. Alla platser han besökte, alla länder han arbetade i, alla saker han hittade på...
Jag tänker på allt han inte fick (får) dela med oss 'tänk om pappa varit med'... hur många gånger har man inte tänkt så!
Sorgen och saknaden kommer alltid vara en del av mitt liv.
Alla barnbarnen som han ej fick träffa! Han visste att han skulle bli morfar, Tim föddes drygt en månad efter hans död.
Första året drömde jag mycket om pappa. Jag hörde bara hans röst, jag såg honom aldrig. Det tog flera år innan han visade sig i drömmarna... Ibland känner jag fortfarande hans doft, nyklippt gräs-varm kropp, och hans egen doft - blandat med varm asfalt.
-Tills vi möts igen-
Står det i guldskrift på gravstenen.
Möts vi igen? Vem vet, ibland får jag en känsla av att jag inte är ensam, att han är med oss.
3 kommentarer:
Tårarna är inte långt borta då jag läser det du skrivit. Jag känner som du min älskade syster.
Älskar dig för alltid
Saknar dig så det gör ont! Alla kramar till dig
En tår eller två eller fler faller, när jag i stället för att sova smyger omkring på Camilla's blogg.
Vi har varandra och Pappa Rune lever kvar så länge han finns i våra tankar. Tack för dina fina ord Camilla
Skicka en kommentar